Christer o Elisabeth

 

SLÄKTKRÖNIKA

 

Nedskriven av Axel Gauffin (1877-1964)


Slakten Gauffins stamfader i Sverige, vallon och bergsarbetare, inflyttade till vårt land på 1600-talet med Louis De Geer. Släkten ar numera spridd till olika delar av Sverige. Namnet på träffas även i Norge och särskilt i Finland. Ojämförligt rikligast ar det dock företrätt vid de gamla järnbruken. Finspång, Löfsta och Österbybruk.


Den gren av slakten som jag tillhör har redan tidigt övergivit järnhanteringen och i stället valt den militära banan. Under 1700-talets senare hälft tjänade vid dåvarande Närkes och Värmlands regemente regementstrumpetaren Gauffin och hans båda söner. Den äldre av dem, Carl Thomas Gauffin var född 1755, avancerade till kapten och dog barnlös 12 juni 1810. Den yngre Sven Adolf blev drabant hos dåvarande hertigen av Södermanland, sedermera konung Karl XIII. Han gifte sig med Brita Wessel, dotter till en ansedd borgare i Alingsås, apotekaren Georg Weasel. I detta äktenskap föddes fyra barn: Adolf Ludvig som valde faderns yrke och blev fanjunkare, Maria Charlotte som blev gift med en lantbrukare Jansson i Nerike, Carl Fredrik f 1797, som avled 1858 som auditör och rådman i Stockholm, sedan 1812 gift med Anna Maria Hedström men död barnlös. Det fjärde barnet och tredje sonen var Gustaf Reinhold f 1799 som skulle bli min farfar.


Det torde ha varit vid denna tidpunkt som en katastrof inträffade som skulle djupt ingripa i Sven Adolfs eget och hans familjs öde. Enligt en familjetradition som jag dock ej haft möjlighet att bestyrka spelade livdrabanten på en enda natt bort ej blott allt vad han ägde utan även hustruns hemgift. Han måste försvinna och svärfadern ta hand om hans hustru och barn.


Georg Weasel som på detta sått kom att spela en ingripande roll i sina barnbarns öden var född i Westphalen 1752 dar fadern var superintendent (biskop). Han lärde farmacia i Magdeburg, konditionerade sedan vid preussiska fälthospitalerna under Fredrik den stores krig och fick härvid tillfälle att aven inhämta kännedom i kirurgien. Han vistades sedan som farmaceut dels i Kassel, dels i Berlin tills han 1761 kom till Stockholm där han ett år tjänstgjorde på apoteket Enhörningen. År 1762 tog han anställning vid apoteket i Borås men blev två ar senare "for sin skicklighets skull” av överdirektören Patrik Alströmer kallad till Alingsås, där han inköpte apoteket. Ar 1765 blev Wessel i Stockholm examinerad apotekare. Som Alingsås den tiden hade brist på läkare betjänte han staden och länet även i den vägen.


År 1788 blev Wessel intendent eller förvaltare vid Östads barnhus 12 km väster om Alingsås, men bibehöll apoteket i Alingsås till 1792, då han definitivt flyttade till Östad, dar han dog den 22 januari 1815. Hans stoft vilar i Östads kyrkogård. På Östads barnhus nedlade Georg Wessel ett banbrytande och fruktbart arbete. Så vidtogs dr 1792 under hans ledning den viktiga förändring att barnhusbarnen började utlämnas till uppfostran hos arrendatorerna av barnhushemmen i stallet för att som förut kaserneras på barnhuset. Genom denna i både fysiskt och moraliskt avseende välgörande anordning har Östads barnhus gått före alla dylika i Europa. Tydligt ar att det omständliga genomförandet av den nämnda förändringen i barnhusets förvaltning tagit all Wessels förmåga i anspråk och föranlett honom att helt och hållet lämna apoteket ifrån sig.


Georg Weasel var av ett livligt, stundom något häftigt lynne, godhjärtad och hjälpsam. Hans hem var gästfritt och ansett. Nar han reste bort brukade han fylla fickorna med småbröd och slantar, for att dela ut till barnen vid grindarna.

Tillbaks